The Final Countdown
Idag är det 15 dagar tills jag åker hem, men bara 8 dagar tills min kära värdfamilj sticker på semester vilket betyder en hel veckas chill!:) Då ska jag och tessan åka upp till NY en sista gång, och sen måste jag på något sätt försöka få ner alla mina saker i resväskorna! Jag är så taggad på att åka hem, men samtidigt känns det så konstigt och ledsamt.
När jag tänker tillbaka på allt som har hänt under det här året så kan jag inget annat än att skratta. Visst att det ibland har varit jobbigt, men mest av allt har det bara kännts som en lång semester som aldrig tagit slut. Jag har ätit ute så mycket att jag tröttnat, åkt på roadtrips, gått all-in på alla högtidsdagarna och sett på fler konserter än vad jag tidigare gjort under hela mitt liv. Det värsta av allt är ändå, ja jag erkänner det nu... blivit amerikaniserad! Jag äter middag framför köksön, stående! Jag kör ett extra varv på parkeringsplatsen för att hitta en närmare plats och jag gillar jordnötssmör! Det är inte okej, det har gått för långt. Ska bli skönt att komma hem och rehaba mig lite! Någon dag kommer jag säkert att komma tillbaka, för det är det som är grejen med USA, man får någon slags hat-kärlek. Jag stör mig på mängder av saker här men är fascinerad på samma gång!
Jag kommer att sakna barnen, trots att dem får mig att räkna till 10 minst 2 ggr om dagen så tycker jag om dem så himla mycket.
Det som kommer kännas jobbigast är att lämna mina underbara vänner. Att umgås nästan varje dag med människor jag tycker så mycket om och som får mig på så bra humör. Att diskutera fruktansvärt onödiga ämnen bara för att vi har alldelles för mycket fritid. Ni kommer alltid att vara superstars! 
Friends don't let friends sing kareoke!
Detta är det sista inlägget jag kommer att skriva, jag ber om ursäkt för under vissa perioder väldigt dålig uppdatering, men snart ses vi i verkligheten!:)
